Ulf Wickbom Media AB, Sommarvägen 23, 182 74 Stocksund, Sweden Tel: + 46 8 6639080. Mobil: +46 705 460774 E-post: ulf@wickbom.se
Som julläsning 2010 rekommenderas detta recept för backträning.
Omgång 1.
Backträning. Jag har parkerat utanför SAS-huset i Frösunda. Den konstgjorda kullen vid Haga Norra höjer sig över trädens höstgula lövkronor. Löparen Ulf planerar sex vändor upp till toppen. Tränaren Ulf har redan sin plan. Det ska bli tio vändor idag. Löparen Ulf börjar bestigningen och försöker förtränga att tränaren Ulf alltid bestämmer.
Jag försöker komma ihåg högre berg, som gett mig den där oemotståndliga lockelsen att springa upp till toppen. Tibidabo utanför Barcelona var inte bara högre än jag trodde. Den slingrande vägen förlängde sträckan till det dubbla. Taffelberget i Kapstaden krävde en heldagsutflykt, eftersom alla jag frågade om vägen till toppen, beskrev vägen till de fyra olika topparna i var sitt hörn av höjdplatån.
Hagakullens hjässa bjuder vareviga gång på en Rocky-känsla. Först bara grusvägen framför ögonen och så plötsligt hela Stockholm nedför dig. Tränaren Ulf bestämmer att löparen ska lägga en liten sten på en platt sten däruppe. Så kan de båda hålla räkningen och undvika gräl om eventuellt fusk.
Omgång 2.
Alltid samma ritual nere vid foten av kullen. Några steg ut på asfaltvägen och så helt om och uppåt igen. Utan sådana fasta mönster blir det ingen disciplin. Säger tränaren Ulf. Löparen Ulf har vält ut en sten på nervägen. Nu gäller det att hitta den igen och ta med den upp som nummer två. Löpningen har plötsligt fått ett litet syfte. Stenen är vit, nästan glänsande. Två stenar ligger på plats. En tredjedel av dagsverket klart, säger löparen. Tränaren säger inget. Jag utser en tegelflisa till sten nummer tre.
Omgång 3.
Halvvägs upp i backen börjar utsikten över den låga buskagen. Trafiken mullrar montont på E4:an mot Arlanda, Uppsala och norra Sverige. Mitt löparlivs årsringar kan avläsas i de ständigt nya kontor som kommer på plats utefter vägen. Jag har slutat ta tid under backträningen. Tränaren vill nog, men löparen vill inte ha ett kvitto på den obönhörliga försämringen. Jag flåsar inte mer än vanligt. Men tränaren konstaterar bistert. Det går långsammare än förra året.
Omgång 4.
Enformigheten sätter in. Jag bestämmer mig för att börja med att springa på tå så långt kan och sedan öka på sträckan för de två återstående omgångarna. Det är tio som gäller, väser tränaren. Jag springer som en gymnast ut till första vägkröken och bestämmer redan hur långt jag ska springa så under omgång fem. Jag har också delat upp backen i fem olika avsnitt, som vart och ett har sin steglängd och sitt tempo. Plötsligt har jag så mycket att tänka på att jag nästan glömmer stenen som ligger strax intill nyponbusken före spurtsträckan. De fyra stenarna börjar bilda en liten stad, som liknar kvarteren av kontorshus långt därnere.
Omgång 5.
Snart hälften av omgångarna avverkade. Jag möter en häst och ryttare, som är på väg ner. Återtstoden av backen är mättad av hästlukt, som ligger kvar i den fuktiga morgonluften. Små sinnesretningar bryter ofta igenom tröttheten. Sysslolösa händer piggas upp av att gnugga en sten mellan fingrarna. En smakupplevlese kan göra underverk. Jag minns plötsligt smaken av ljummen lättöl vid en kontroll någon mil från Vasaloppsmålet i Mora. Det fanns åter hopp om något mer än bara svett, snor och mjölksyra. Fem stenar ligger i rad.
Omgång 6.
Tränaren hade tänkt dela ut sportdryck efter sjätte vändan. Löparen fnyser föraktfullt: vi kör sju backar först, sedan kommer vätskekontrollen. Jag springer riktigt långt upp på tå, innan steget återgår till ett mindre graciösts lufsande.
Omgång 7.
Tankarna snurrar fritt. Backen är skapad av sten och grus från tunnelbyggen i Stockholm. Materialet har ursprungligen gått ner åtskilliga meter i underjorden. Jag funderar om jag i själva verket springer på en upp- och nervänd grop. Tränaren säger att det är vätskebristen som skapar sådana idéer. Det är order på några rejäla klunkar ut flaskan som står gömd bakom stenen nere vid vändpunkten.
Omgång 8.
Löparen Ulf börjar tycka att det hela är ganska tjatigt. Han frågar tränaren Ulf:
Varför håller jag på med det här? Och varför är du överhuvudtaget intresserade.
Svaret har varit detsamma i 32 års: Ge mig ett enda gott argument för att inte hålla på så här. Stensamlingen har nu bara två tomma platser!
Omgång 9
Löparen Ulf börjar tycka att han har världens bästa tränare, som alltid lyckas plocka fram det bästa hos sin adept. Löparens planerade sex omgångar hade inte ens räckt till en liten känsla av prestation. Näst sista stenen får se ut lite hur som helst. Det snurrar lite i skallen om jag böjer mig ner för länge och letar.
Omgång 10.
Som vanligt är det nästan synd att allt snart är över. Jag trycker på lite extra på den sista, blåsiga raken mot toppen. Där står jag en stund och ser Globen, Kaknästornet och Stadshuset. Jag har besegrat dem alla tre.Tränaren har sett utsikten förr. ”Nästa gång kör vi tolv omgångar, eller tio i mycket högre fart”.
Ulf Wickbom har i höst gett ut boken ”God morgon, Digistan!” om bl.a. konsten att upptäcka städer genom löpning.
