Aktuella artiklar
Ulf Wickbom Media AB, Sommarvägen 23, 182 74 Stocksund, Sweden Tel: + 46 8 6639080. Mobil: +46 705 460774 E-post: ulf@wickbom.se
Sagan om Nietzsche, Gud och Robotarna. Krönika framförd i Almedalen 2015 hos Hej Digitalt och i radions Studio Ett.
Gud är död, meddelade filosofen Nietzsche. Det var inte många som brydde sig, eftersom filosofen Nietzsche var känd för att meddela än det ena och än det andra.
Men svenskarna brydde sig, eftersom de var ett folk som alltid trodde på den senaste experten, Nietzsche, Piketty eller 5:2 dieten.
Gud var död. Hur skulle han ersättas? En statlig utredning, Gudersättningskommittén, kom fram till att Gud hade gett tre saker i våra liv. Mening. Möda, Mirakel.
Kommittén föreslog att Arbete kunde fylla de tre hålen Mening, Möda och Mirakel, som Gud hade lämnat efter sig.
Om livets mening hade Gud sagt att jorden är en jämmerdal som måste vandras på vägen till paradiset.
Det visade sig snart att arbete i den offentliga sektorn kunde erbjuda en minst lika jämmerlig jämmerdal på väg mot det paradis som kom som ett brev på posten - i form av det orangefärgade kuvertet från Pensionsmyndigheten. Inga problem.
Du ska arbeta i ditt anletes svett, hade Gud sagt. För dem som fortfarande ville svettas fanns möjligheten att arbeta på bandet på Volvo och slita ut sig i förtid för de anonyma kinesiska ägarna.
Men miraklen - hur skulle människorna utan Gud kunna uppleva det övernaturligt gåtfulla i tillvaron.
Man märkte snart att Arbetet hade en fullgod ersättning- För vad är mer övernaturligt gåtfullt än Omorganisationen.
Och då förkunnade Nietzsche: Det är inte bara Gud som är död. Snart har människornas arbete också gått ur tiden. Robotarna kommer att ta över produktionen av alla varor och tjänster, sa Nietzsche.
Folk hade redan upptäckt att det är mycket roligare att leva än att arbete. Man hade länge trott att det var samma sak. Men nu tog livet över efter knepet.
Så fick det bli. Robotarna jobbade på. Tills en dag produktiviteten började sjunka. Till och med Klas Eklund såg bekymrad ut i teve.
Vad hade hänt? Robotarna hade i smyg programmerat sig fulla med mänskliga behov. Och nu ville dom också ha en meningen i arbetslivet. Mödan var också borta. Mirakel inträffade aldrig i robotarnas hårt programmerade tillvaro.
I Almedalen fanns nu seminarier om Robotarnas utanförskap, Robotstressen och på Hej Digitalts programsida fanns rubriken: Hur ska vi göra robotarna lyckliga?
Det började till och med förekomma mobbing och sexuella trakasserier på robotarnas arbetsplatser. Så brukar det gå när arbetsglädjen är borta.
Folk gick helt enkelt och längtade efter att Nietzsche skulle kliva fram och säga att också robotarna var döda.
Hur gick det. Det vet vi inte. Vi vet bara att om man inte tänker på hur det ska bli, så kan det bli som man inte tänkt sig.
ulf@wickbom.se
Aktuella artiklar finns på barometern.se